På läshyllan |
|
|
2002-05-26
From Hell av Alan Moore (manus) & Eddie Campbell (bild) (Eddie Campbell Comics 1999)
Alan Moore är serievärldens Umberto Ecco. Han är samma gång en
Hans "Watchmen" skakade om mig rejält när jag läste den för tio år sedan. From Hell, en fantasi över Whitechapel-morden i London 1888 ("Jack the Ripper"), präglas av samma vemod och äckel. Världen är smutsig, människorna indelade i offer och rovdjur. Det som ingjuter hopp är närvaron av personer som visar moralisk resning. De är hjälplösa, men kan skilja på rätt och fel. Boken har blivit film. Se den gärna, för den är riktigt bra. Kom bara ihåg att det är en skröna!
2002-05-23
"Vägen till Klockrike" av Harry Martinson (Bonnier 1948)
Martinsons "luffarroman". Ett av de svenska prosaverk som jag håller främst. Det var dags för omläsning. Jag märkte att boken växt och mognat sedan sist – precis som jag själv. En bok kan vara ett instrument som pekar ut var du befinner dig. Är du på rätt kurs, eller på villovägar? Min mest pålitliga moraliska kompass är En clowns åsikter av Heinrich Böll.
"Stad i mörker" av Eyvind Johnson (Bonnier 1927)
Ett uppgivet kammarspel i norrländskt senvintermörker, där snön knarrar i järnkylan. Dyster skönhet, insiktsfulla karaktärsporträtt. Och sällan brukar han något annat än de enklaste orden i ordlistan.
2002-05-14
"Kolarhistorier" av Dan Andersson (Tiden 1914)
Om skrock och kamratskap, skönhet och slit. En nätt liten bok som ger inblick i en fattigdom som numera är bortom vår uppfattningsförmåga. Varför är det ingen som talar om Dan Anderssons prosa idag? Förmodligen är han för folklig för kulturkotteriet. Att bli tonsatt är att bli diskvalificerad av den som har en fil mag i litteraturhistoria. Inte för att han är någon märkvärdig stilist när han skriver prosa. Men det högstämda draget som genomsyrar hans lyrik hittar du inte här. Bara en rak, enkel berättarstil. En fängslande skildring behöver inte tyngas av ett omständligt språk. |