Får jag verkligen recensera böcker som jag inte tänkt läsa färdigt? Jo, om skälet till att jag lässtrejkar är intressant.
Sigvard Thurneman var ledare för den förfärliga samling människor som mördade och rånade i trakterna av Sala i början av 1930-talet. Här möter vi honom i vad författarna kallar en rekonstruktion. Källmaterialet är protokollen från de omfattande samtal som Thurneman hade med Olof Kinberg, professor i rättspsykiatri.
Boken består till större delen av dessa dialoger, interfolierade med Thurnemans ”inre dialoger”. Detta verkade illavarslade eftersom jag ville läsa en fackbok, inte en roman. Med hopp om att kunna hålla isär fakta och fiktion satte jag dock igång att läsa.
Snart gav jag upp, eftersom författarna skapat ett sömlöst lapptäcke av fakta och fantasi. Mest irriterad var jag över deras valhänta försök att rekonstruera Thurnemans tankevärld.
Allting pekar på att karl'n led av en svår personlighetsstörning. Den som är ”normal” kan aldrig -- utifrån sitt eget känslo- och tankeliv -- sätta sig in i vad som pågår inom en sådan person. Vi kan bara observera, notera och schematiskt beskriva hans eller hennes beteende.
postad av Olle kl 5/13/2003 01:05:00 em
En kortfattad och lättläst -- men samtidigt faktaspäckad -- exposé från stenålder till 1800-talet. Det friska tempot mattas mot slutet; jag fick känslan av att Åberg antingen tappat orken eller drabbats av tidsnöd.
Hur som helst så är det en lysande sammanfattning av den lilla jordlappens dramatiska historia. Den som sätter sig in i
vad som hände och
varför det hände i lilla Skåne kan lätt kroka fast denna lärdom i världshistoriens stora väv.
postad av Olle kl 5/08/2003 09:58:00 fm
